Godnattsagan är kvällens lugnaste stund. Rummet är dämpat, barnet ligger under täcket med sitt gosedjur, och rösten som läser blir mjukare för varje sida. Många föräldrar vill ha ett minne av just den stunden, men tvekar, eftersom kameran kan störa lugnet. Ett barn som är på väg att somna märker snabbt när något ändras i rummet, både ljud och ljus. Det går att göra det utan att väcka barnet igen, om du tänker igenom det i förväg och inte gör någon stor sak av det.
Låt lampan göra jobbet
Lampan vid sängen ger det vackraste ljuset. Det är varmt, svagt och kommer från sidan, så ansiktet får mjuka skuggor. Släck taklampan, så att inga hårda skuggor faller uppifrån, och stäng av blixten helt. Blixten skulle både förstöra stämningen och skrämma barnet. Blir bilden lite mörk är det ändå bättre än ett kallt, platt ljus som tar bort hela känslan.
Ställ telefonen på något stadigt när ljuset är svagt. En hög med böcker på nattduksbordet eller sängkanten fungerar bra. Då behöver du inte hålla i den, och bilden blir mindre suddig. Tryck på skärmen där ansiktet syns, så ställer telefonen in skärpan just där. Många telefoner har ett nattläge som hjälper till, men det behövs inte alltid, och ibland ser bilden mer verklig ut utan.
Fånga det som händer, inte något som är uppställt. En hand som håller i bokens kant. Ett par ögon som blir tunga. Den vuxnas hand på barnets axel. Ta bilden bakifrån, över axeln, så syns både boken och barnet utan att någon behöver posera. Barn vill sällan posera när de är trötta, och bilderna blir mer ärliga när de får vara som de är.
Låt det bli några få bilder. Ta en eller två kvällar, och lägg sedan bort kameran igen. Sagostunden är värdefull just för att den är lugn, och en förälder som hela tiden fotograferar är inte riktigt närvarande. Titta på bilderna dagen efter, tillsammans med barnet om det vill, och låt det säga vilken bild det tycker bäst om. Om barnet inte vill bli fotograferat just den kvällen, är det en bra anledning att vänta till en annan.
